Ständigt dessa händelser – som kallas livet.

Vad gör man om man lovat barnen en fantastisk utflykt men märker att just de som var utflyktens peak inte går att göra? Man kanske förbannar sig själv att man inte varit tillräckligt förutseende och kollat om, som i detta fall, museet var öppet. Eller blir f...och säger högt till barnen att "de var väl typiskt!", går surt mot bilen och kör hem. Eller låtsas, förringar händelsen, och låter barnen förstå att men inte alltid kan få som man vill och släpar hem de besvikna barnen.

Allt kan hända och så blev det den dagen då jag lovat min familj att gå till Arnemuseum i Stockholm. Det såg dessvärre spökligt öde ut när vi äntligen parkerat bilen och kom in på den stora gården framför museet. "Stängt för renovering" var den skylt vi möttes av. Två besvikna barn undrar vad vi nu ska göra.

Vi börjar gå mot bilen på gatan men dras till en innergård på andra sidan gatan. Vi går in för att se vad vi kunde möta där. "Musikmuseet" står det ovanför en stor port. Vad är de, tänker jag? Vi går närmare och de är öppet! Utan några som helst förväntningar betalar vi inträde och går in på mitt livs största upplevelse! Vi och barnen fick uppleva "Ljudion" - ett rum där musik spelades när man rörde sig i rummet, pröva olika instrument, vandra fritt runt i rum fyllda av oväntade upplevelser.

Mina reflektioner:

När vi möts av motgångar eller raserade förväntningar är det naturligt att direkt bli besviken men jag vill slå ett slag för att faktiskt göra ett annat val. Visst kan besvikelsen komma först men i nästa andetag har du möjlighet att välja en annan väg i ditt inre. Tag chansen att se det hela på lite håll och unna dig att se det som en utmaning.... något det finns en annan lösning på.... Och då är det bästa att först tag ett par djupa andetag för att återta lugnet i nuet.

Själv brukar jag numera tänka så här: OM det fanns en anledning till att jag möter det här just nu - vad skulle det kunna vara? Självklart VET jag inte varför men OM jag visste - vad skulle då det vara ?

På det sättet har jag fått fram ett nytt sätt att förhålla mig till dessa små plumpar i tillvaron och numera ser jag många av dessa "motgångar" som gåvor förklädda till utmaningar .

Kom ihåg - det som styr hur du mår är inte vad som sker utan ditt sätt att reagera/agera på det som sker .